the new adventures of the not so old Lena

usch, idag har varit en mycket smärtsam dag.
Började i morse på väg till jobbet då jag kände en ilande smärta i magen. Värre blev det, men tänkte att jag kunde härda ut på jobbet så fick jag vila sen. Efter frukost gick det bara inte längre. Då hade jag så ont att jag knappt kunde stå (eller sitta för den delen). Vår snälla HR-tjej fick lokalisera min karl medans jag försökte lokalisera vart jag skulle åka. Jag var nog inte helt rolig att ha å göra med då jag vägrade åka till sjukhuset utan Mattias. Efter lite om och men fick jag tag på Mattias, skjuts till sjukhuset och efter samtal med sjukvårdsrådgivningen rekommendation att åka direkt till förlossningen.
Väl där fick vi lyssna på bebis-hjärta (som lät mycket bra) och kolla om jag hade några värkar. Det hade jag inte, däremot en konstant jäkla värk i hela magen och ryggen. Har nog faktiskt aldrig haft så ont nånsin förrut. Sa att om det skulle göra så ont att föda barn tänkte jag hoppa av allt det här, läkaren bedyrade dock att så ont borde det inte göra. Efter massa undersökningar fick jag en stor spruta med smärtstillande. Efter en kvart började smärtan släppa och efter en halvtimme hade jag inte ont överhuvudtaget, underbart! Den slutgitliga diagnosen blev tillslut njursten, lite otippat tänkte jag men det är tydligen rätt vanligt hos gravida. Förklarade också den enorma smärtan!
Så himla skönt att det inte var något "allvarligt" fel, nog för att jag längtar efter att träffa bebisen men jag vill nog helst att den håller sig i min mage resterande 11 veckor...
Efter den dramatiska förmiddagen käkade vi på Mcdonalds, tyckte vi var värda lite skräpmat efter all uppståndelse.
Resten av dagen har tillbringats groggy men smärtfri i soffan.

Hoppas att jag mår så pass bra imorn att vi kan åka till Norrköping imorn och gå på visualiseringscenter med Sarah och hennes bror. På kvällen är vi bjudna på inflyttningsfest. Håller tummarna för att stenarna har lämnat min njure!