rip-off kalas
Jaha, vad hände igår kan man ju fråga sig?
Jag och Maria började kvällen hemma hos henne med vin och skitsnack. Cyklade sen glatt till flamman där det faktiskt inte var nån kö. Stod utanför där ett tag och snacka skit, allt frid och fröjd... Ner för trappan och det gick kanon...trodde jag och ropade hej innan jag kommit över bäcken. Lyckas ramla ner dom sista trappstegen och slog i mitt stackars ben. Det är ju så pinsamt när man lyckas med sånt här och självklart försökte jag låtsas som om ingenting hade hänt. Maria hjälpte till bra och röt ifrån! In och svängde loss lite på dansgolvet och började helt plötsligt känna oss väldigt onyktra. Det här löser vi med vatten tänkte vi. Nee.... det hjälpte inte. Var allmänt osociala och säkert rätt otrevliga också. sms-trakasserade samma stackars pojk, haha! Försökte ta nåra till danssteg men neee..det blev inte bättre. Vi kom på den briljanta iden att åka hem till Maria och vila upp oss lite för att sen gå till hg. Vad det skulle göra för nytta har jag igen aning om men så fick det bli.. Så efter max en timme på flamman cyklade vi tillbaka till ryd. Tog hundra år att cykla hem, körde nog runt hela ryd, haha!
Jaa, som ni kanske förstår blev det inget hg utan våra korta partykväll slutade i någon form av märklig konversation på Marias golv. Lite lätt patetiskt men va 17, det måste man få va nångång ibland...
Jag fattar verkligen inte hur det blev såhär, tror det har nåt med flamman att göra....eller vad säger du Sarah?
Idag vaknade vi lätt illamående och jag med ett svullet och "blåmärkat" ben dessutom. Jaa, tji fick verkligen jag.
Låg och skrattade och beklagade oss ett bra tag. Hur kunde det bli såhär? och hur mycket kan man egentligen ha att skratta åt efter en sån misslyckad kväll?
Käkade lunch på donken och cykla hem. Pluggade lite och sen till mamma igen. Hon tyckte inte det minsta synd om mig och hävdade bestämt att jag mår som jag förtjänar. Men min lilla trappolycka skyller jag på mina klackar och trappans konstruktion. Hon bjöd iallafall på cappucino och glasstårta, man tackar!
Nu ser jag på titanic, sova snart...gaaah..bara 3 dar kvar till tentan. Ångesten stiger!
Livet är tokigt!
Jag och Maria började kvällen hemma hos henne med vin och skitsnack. Cyklade sen glatt till flamman där det faktiskt inte var nån kö. Stod utanför där ett tag och snacka skit, allt frid och fröjd... Ner för trappan och det gick kanon...trodde jag och ropade hej innan jag kommit över bäcken. Lyckas ramla ner dom sista trappstegen och slog i mitt stackars ben. Det är ju så pinsamt när man lyckas med sånt här och självklart försökte jag låtsas som om ingenting hade hänt. Maria hjälpte till bra och röt ifrån! In och svängde loss lite på dansgolvet och började helt plötsligt känna oss väldigt onyktra. Det här löser vi med vatten tänkte vi. Nee.... det hjälpte inte. Var allmänt osociala och säkert rätt otrevliga också. sms-trakasserade samma stackars pojk, haha! Försökte ta nåra till danssteg men neee..det blev inte bättre. Vi kom på den briljanta iden att åka hem till Maria och vila upp oss lite för att sen gå till hg. Vad det skulle göra för nytta har jag igen aning om men så fick det bli.. Så efter max en timme på flamman cyklade vi tillbaka till ryd. Tog hundra år att cykla hem, körde nog runt hela ryd, haha!
Jaa, som ni kanske förstår blev det inget hg utan våra korta partykväll slutade i någon form av märklig konversation på Marias golv. Lite lätt patetiskt men va 17, det måste man få va nångång ibland...
Jag fattar verkligen inte hur det blev såhär, tror det har nåt med flamman att göra....eller vad säger du Sarah?
Idag vaknade vi lätt illamående och jag med ett svullet och "blåmärkat" ben dessutom. Jaa, tji fick verkligen jag.
Låg och skrattade och beklagade oss ett bra tag. Hur kunde det bli såhär? och hur mycket kan man egentligen ha att skratta åt efter en sån misslyckad kväll?
Käkade lunch på donken och cykla hem. Pluggade lite och sen till mamma igen. Hon tyckte inte det minsta synd om mig och hävdade bestämt att jag mår som jag förtjänar. Men min lilla trappolycka skyller jag på mina klackar och trappans konstruktion. Hon bjöd iallafall på cappucino och glasstårta, man tackar!
Nu ser jag på titanic, sova snart...gaaah..bara 3 dar kvar till tentan. Ångesten stiger!
Livet är tokigt!
Kommentarer
sarah
ha ha du regerar flamman honey!!
Trackback